AGNES
Skulle aldrig byta bort det Agnes gett mig.. inte för nånting i hela världen.
Hade skrivit en låång fin text om min kärlek, men det försvann.. :(
Jag gör en kortare verision.
Leendet, skrattet, kramarna...
Inget pirr i magen... Pirr i hela kroppen!!
En lycka. En stolthet. Obeskrivligt.
Det är inte den enda kärleken.. men enligt mig, den största!!
Mitt underbarn. ÄLSKAR DIG.
//Kicki
Förstår att kärleken till ens barn måste vara enorm och om du skrev detta pga mitt blogginlägg menade jag inte alls för någon att ta åt sig, utan poängen var helt enkelt att jag inte är redo för sånt. För mig är inte barn det ultimata. Men att jag inte skulle veta mycket eller ha känt kärlek på grund av det känns ju lite orättvist skivet.. tro mig jag känner också kärlek!
Jag tänkte faktiskt också på det, som att de som väljer att inte skaffa barn skulle känna mindre eller mer oäkta kärlek - det går jag inte med på. Däremot är kärleken till sina barn, obeskrivlig. Att känna sådan lycka att det nästan gör ont, att känna sådan stolthet över varenda litet leende - det går inte att förklara för någon annan! Men det betyder ju inte att det är den enda sanna kärleken! Jag tror att det är en av många kärlekar, som vi har privilegiet att känna!
Nej som vanligt missförstås jag... det är omöjligt för mig att skriva ett blogginlägg utan att missförstås.. :(
Blogginlägget skrev jag inte pga Angelicas inlägg, det bestämde jag mig för att skriva när jag och Agnes busade imorse.
Hon är så fin! Tösabiten :). Saknar er. Är ni lediga nån dag nu i veckan? Puss
