Lilla hjärtat.
Igår satt Agnes och lekte på golvet, med nappen i munnen.
Plötsligt faller hon frammåt och börjar gråta.
Jag lyfter upp henne och tröstar då jag hör att hon gråter mer än vanligt.
När hon inte lugnar sig tar jag henne från mitt bröst och tittar på hennes ansikte, hennes blodiga ansikte och grips av panik.
Det är blod överallt.
Det är blod på mig, det är blod på filten och blod överallt runt hennes mun.
Varken Pether eller jag minns riktigt vad som hände sen, men nästa minnesbild så pratar jag med sjukvårdsupplysningen och Pether står och sköljer hennes mun.
På sjukvårdsupplysningen säger dom att vi ska avvakta och se (osv.).. först tyckte jag nog att hon var galen för Agnes höll juh på att förblöda. (kändes det som)
Men ganska snart slutade det att blöda och Agnes var sig själv igen.
Tyvärr så åkte såret upp så fort hon bet i en leksak eller när hon fick nappen, så jag ville helst inte att hon skulle ha nåt som kunde förvärra det hela, men Agnes vart gnälligare och gnälligare så Pether gav henne nappen ändå och då somnade hon direkt.
Känsliga läsare varnas.
Ny dag.
Nya problem.
Det började med att Pether tog Agnes på pottan för att bajsa.
Men hon hade problem så Pether tog upp henne på skötbordet där vi märker att hon inte får ut det som vill ut.
Och vilket helvete sen!
Stackars unge!
Vi har smörjt med olja för att det ska hjälpa och försöker fånga skiten när det är påväg ut, men det åker bara in igen.
Jag kastar på mig jacka och hoppas på cykeln i bara shorts och sticker på affärn för att köpa katrinplommonpuré.
Väl hemma så ligger Agnes och leker på golvet.
Jag ger henne några skedar katrinplommonpuré och sen fortsätter dagen som vanligt.
Nyss visade Agnes att hon behövde gå på pottan igen så vi satte henne och då kom samma problm igen.
Inge bättre i magen.
Vi får massera och smörja med olja och jag försöker få ut så mycket som möjligt, men lyckas bara få ut lite.
Jag går ut för att lugna mig lite, stressar så lätt upp när Agnes mår dåligt.
Ja.. Agnes ligger såklart och skriker och gråter av smärta.
Pether klämmer på innehållet så att det blir lite mindre och då lyckas det komma ut lite mer.
Men det är inte klart än!
Just nu mår Agnes nog ganska bra som det verkar, och hon har just fått lite laktulos.
Mitt stackars barn.
Förtjänar att ha det bättre än såhär.
//En mamma med magsår.
Lilla trollflickan! Vet PRECIS hur både hon o Ni känner er.. Alicia både var och ÄR lika känslig med magen. Det är ett helvete när något som kan ses så enkelt är ett problem för ens älsklingar! Och munnen också, usch o fy, höll andan ända tills jag läste att det blev ok! Tur att de blir sig själva igen ganska fort! Och som de sa till mig på akuten med Billy, att blod är så otroligt färgrikt, så bara minsta droppe kan färga allt saliv så det ser ut att vara mer än vad det är! Ingen större tröst när man ser allt blod på sitt barn, men ändå!
Kram på er
Lilla Agnesälskling då =( Blev så brydd när du ringde om plommonpurén, Agnes har väl aldrig haft problem så med magen? =( Hon var väl lös i magen förut va? Hoppas det ordnar sig! Kan ta någon dag innan purén funkar.. Och blodet, kan tänka mig att det var skitjobbigt! =S Måste ses snart så jag kan gosa med lillan! Pussar!
Jag använde bedövningssalva på Felicia när hon var som hårdast i magen. Vi fick det utskrivet så prata med en läkare om det.
Jag bråkade med läkare i säkert ett halvår om Felicias mage och hon var så hård så hon blödde varje gång hon bajsade och så höll hon sig för hon ville inte ha ont så mitt råd är att prata med läkare direkt och ge Agnes JÄTTEMYCKET messmör. Då blir det bajskalas =)
USch då lilla gumman. Och stackars dig Kicki, hoppas det går bra och att ni båda mår bättre så fort som möjligt.. :)Kram
Ja men justja så var det ju! =/ Dåligt minne jag... Hoppas hon blir bättre snart! Inte roligt alls när dom är hårda i magen =(
Ja du kan verkligen ringa mig närsomhelst!
Älskar dig gumman! Och Agnesälskling! Pussar!
