Jag har egentligen så mycket att få ur mig så det inte är klokt.

Lill-familjen tog en liten promenad med Agnes i pulkan.
Agnes tyckte det var roligt när mamman svängde, det kanske pirrade lite i magen då?..
Men mamman svängde lite för fort, och pulkan är sååå lätt... den tippade och for upp o ner.
Hjärtat stannade på mamman som fort slet upp älskade lilla gråtande Agnes.
Pappan stoppade i nappen på Agnes som omfamnades av mamman, och Agnes slutade att gråta.
Mamman hade alldeles ont i magen, men Agnes var lika glad som innan.. hon vart nog mest bara rädd.
Men ändå. =/

Jag är lite ledsen för jag känner mig sviken. Igen.
Fan, egentligen har jag inte många vänner som jag vet är sanna.
Det finns tre som funnits hos mig i många år, och som jag tror med största sannorlikhet kommer fortsätta finnas där.
Sen finns det en som funnits hos mig i några år färre, men som jag ändå litar på. Till 100%.
För att inte glömma min bror som ställer upp i ur och skur.
Men egentligen är det väl bara ni? (eller bara och bara.. det är verkligen inte bara, men..)
Jag känner mig så lättlurad.
Det här är en person som jag trodde litade på mig och anförtrodde sig till mig för att han var min vän.
Har jag gjort något fel, eller skiter du bara i oss nu?
I Lördags skrattade du åt mig när jag sa att du måste hälsa på oftare.
Även om du var Pether närmast, så var du ändå min vän.
Pether har lite svårt att förstå varför jag bryr mig.. men jag är sån.
Jag vill vara vän med alla, och de jag blir vän med bryr jag mig väldigt mycket om.

Jag skulle kunna skriva långt om det här, men jag orkar inte.


SUCK!!!

"Kristina Johansson. En ung dam som är uppväxt i företaget, och som redan från barnsben fått uppleva livet som företagare, med en ständigt hemmavarande mor, men med en ständigt arbetande far helt utan vettiga arbetstider eller ledigheter, bara för att dra in till mat och uppehälle, för att familjen ska ha det bra."

Denna text hittade jag på min fars företagshemsida. Det gör mig MINST sagt upprörd!
För det stämmer inte alls!
Min bild lyder: Mamma jobbade jämt, och när hon inte jobbade så tog hon hand om oss, lagade mat, städade, tog hand om alla djur, tog hand om gården, tog hand om växterna i växthuset, OSV.
Pappa däremot, när han var hemma låg han bara på soffan. Ingen fick se på TV:n och ingen fick störa.
Om han somnade smög man in och bytte kanal lite försiktigt men vaknade han så skrek han :
"GEFAN! JAG SER PÅ DET DÄR! " Eller dyl.
Det är orättvist och osant det han skrivit. Och varför ska han skriva om min mamma över huvudtaget?




//Kicki