Ständig rädsla VS. Ständig kärlek.
Oddsen för att ALLT ALLTID kommer gå bra med era barn är väl ändå rätt små.
Om vi säger så här.. hur har jag haft det i min uppväxt? Inte fan har det varit 100% bra iaf.
Skulle jag vilja att mina barn var med om det jag varit med om??
Nej!!! Risken finns ju! Och risken för att mina barn skulle bli drabbad av åtminstånde EN grejj jag varit utsatt för är ändå inte så liten.
Ända tills för bara ett tag sen har jag varit fruktansvärt rädd för PSD.
Nu går jag och är fruktansvärt rädd för torrdrunkning. Om ni vet vad det är?
(Jag är då alltså inte rädd för att jag skulle drabbas, utan för att Agnes skulle drabbas.)
Det kan hända VEM som helst, NÄR som helst.
Ditt barn dricker vatten. Råkar andast in liiite lite vatten.. timmarna går, och plötlsigt är ditt barn inte vid livet längre.
När vatten hamnar i lungorna sköljer vattnet bort ett livsviktet slem som skyddar lungorna och gör så att de kan vidgas när man andas.. om vattnet då tar bort slemmet så slutar lungorna sakta men säkert att fungera.
Detta kan hända vid matbordet, i badet, på badhuset, när man borstar tänderna.... ja, ni förstår.
Det är mycket vanligare för små barn att de drabbas av detta eftersom de inte förstår att man inte får andas in vatten.
Agnes har hittills ramlar och slagit sig rätt illa TVÅ gånger, livrädd både gångerna för det kan gälla LIV ELLER DÖD.
Det är så mycket mer som jag inte orkar skiva nu.. plus att jag har en telefondejt strax!
Men att man utsätter sig för ständig rädsla är obegripligt för mig.
Men man får ju ständig kärlek istället.. och det kanske överväger.
Tycker det är en hemsk värld med hemska människor.
Och det är hemskt att chansen är rätt stor att något hemskt kommer hända ens barn.
//Kicki
Om vi säger så här.. hur har jag haft det i min uppväxt? Inte fan har det varit 100% bra iaf.
Skulle jag vilja att mina barn var med om det jag varit med om??
Nej!!! Risken finns ju! Och risken för att mina barn skulle bli drabbad av åtminstånde EN grejj jag varit utsatt för är ändå inte så liten.
Ända tills för bara ett tag sen har jag varit fruktansvärt rädd för PSD.
Nu går jag och är fruktansvärt rädd för torrdrunkning. Om ni vet vad det är?
(Jag är då alltså inte rädd för att jag skulle drabbas, utan för att Agnes skulle drabbas.)
Det kan hända VEM som helst, NÄR som helst.
Ditt barn dricker vatten. Råkar andast in liiite lite vatten.. timmarna går, och plötlsigt är ditt barn inte vid livet längre.
När vatten hamnar i lungorna sköljer vattnet bort ett livsviktet slem som skyddar lungorna och gör så att de kan vidgas när man andas.. om vattnet då tar bort slemmet så slutar lungorna sakta men säkert att fungera.
Detta kan hända vid matbordet, i badet, på badhuset, när man borstar tänderna.... ja, ni förstår.
Det är mycket vanligare för små barn att de drabbas av detta eftersom de inte förstår att man inte får andas in vatten.
Agnes har hittills ramlar och slagit sig rätt illa TVÅ gånger, livrädd både gångerna för det kan gälla LIV ELLER DÖD.
Det är så mycket mer som jag inte orkar skiva nu.. plus att jag har en telefondejt strax!
Men att man utsätter sig för ständig rädsla är obegripligt för mig.
Men man får ju ständig kärlek istället.. och det kanske överväger.
Tycker det är en hemsk värld med hemska människor.
Och det är hemskt att chansen är rätt stor att något hemskt kommer hända ens barn.
//Kicki
Kommentarer
Postat av: MAcknow
Hade ingen aning om att det där torrdrunkning fanns ens.. Men nu har jag ännu en grej att oroa mej för..
Postat av: Anonym
kicki man ska inte tänka så mycket på att sånt där kan inträffa, då skulle man behöva va rädd för allt!
kan det vart med mig du skulle ha telefondejt tro? ;) kram !
Postat av: Annie
Jag tror absolut inte att allt alltid kommer gå bra! Men jag tror heller inte att det kommer hända henne något dåligt. Om jag trodde det skulle jag ju gå runt och vara rädd för saker, och det ser jag ingen mening i att göra! Och jag ändrar mitt svar, jag tycker inte att små barn är chanslösa, bara försvarslösa i sig själv. Älskar dig gumman, det är bra att du kommer med dina åsikter! Som det ser ut nu så har vi ingen barnvakt så det blir bara jag som kommer. Puss!
Trackback
