Mötte en F.D vän idag när jag och min lilla familj var ute och gick.
Inte bara vän. Vi var bästa vänner, hade växt upp tillsammans och var som syskon, jag älskade henne.
Av hela mitt hjärta älskade jag henne.
Hon har gjort ett stooor hål i mitt hjärta. Min "bästa vän"
Såå lätt kan man bli sviken.
Och jag frågade henne efteråt.
Varför ljög du?? Varför kunde du bara inte berätta vad du vet? Varför?
Och du.. vad har jag gjort dig??
Hur kan jag ha gjort dig så illa att du gör så mot mig?
Det gör mig så ledsen.

Man kanske inte kan lita på någon egentligen?
Detta var den jag litade mest på i hela världen.
Och hon ljög. Mitt i en rättegång. Ja. Min rättegång.
Vittnesstödet kom och berättade att hon hört C:s pappa hade manat henne att säga i rättegången att hon inte visste nåt.
Svara "jag vet inte" på alla frågor!! Hade han sagt.
Och det var i stort sätt det hon gjorde.
Tack.
Det var våran vänskap.
Rakt i sopkorgen.

Någon kväll innan rättegången fick jag ett sms,
"Hur kunde du göra såhär mot mig? Du vet att jag hatar snutar."
VA? Jag? Göra mot henne?
Jag talade om att hon blivit hotad, för det var vad hon sagt.
Jag sa det ju för hennes säkerhet.

Undrar hur mycket skit hon snackat om mig.
Vad jag kan minnas har jag aldrig sagt ett ont ord om henne, ens efter det här.
Det enda jag sagt är hur sviken jag känner mig.

Nej usch. Orkar inte tänka mer på det.
Hon var min bästa vän!

//K