Jag älskar när Agnes somnar i min famn, det är jätte mysigt, men jag hatar skrik och bråk innan hon somnar..(no shit)
Hon är trött i flera timmar, drar sig i öronen och kliar sig i ögonen och jäspar heeela tiden.
Och dessutom... somnar bara i MIN famn.
På kvällen är det bara jag som duger. Kan skrika ihjäl sig hos Pether.
Men jag orkar inte ta henne själv jämnt!
Vad göra!?
(Förut har hon alltid somnat själv i sin säng när vi lagt henne.)

Hon har också slutat säga till att hon vill på potta =/
Period? Eller är hon less eftersom vi så sällan fattar att det är det hon vill?
Hon gnäller jätte mycket och sen blir det varmt och då slutar hon gnälla såå.. vi fattar oftast när det är försent.
Och förut höll hon sig hela natten och kissade jätte mycket på pottan på morgonen..

Idag klättrade damen ur hokuspokus stolen upp på bordet! Jäkla busunge!

Igår tog hon nappflaskan och drack vatten alldeles själv.  :D

Babysimmet gick jätte bra =)

Vovven också!!
Dom har gaddat ihop sig mot mig.
Vi har alltid Rasta lös, hon går så fint och är jätte duktig, men inte nu..
Nu lyssnar hon inte direkt och lyder inte alls lika bra..
Vad beror detta på? Eller vad tror ni?
(Har ganska nyss löpt, så det är inte det)

Den där Pether är också omöjlig, han lyder inte heller ;)
Igår kastade han vatten på mig och sen lagade han mycket godare mat än mig =/


Hjälp?

/Kicki