Nu sitter jag här med min, Min dotter i knät och hon sover så sött...
Det har börjat att sjunka in nu att hon är min! Lite svårt att fatta än bara...
Det är ju bara så underbart, när man träffar någon man känner så åker ju leendet upp bakom öronen.
Ganska svårt att inte visa hur glad man är, det syns nog ganska väl att man är stolt :D
Hon är ju verkligen det finaste som finns, lika fin som sin mamma! <3
Fast alla säger väl att deras barn är det finaste som finns, men då är det bara för att dom inte har träffat våran dotter!! :p
Love you both!!!

Självklart är det ju jobbigt på samma gång också, vaken på nätterna, vet inte vad hon vill när hon är ledsen.
Jobbigt är det även att jag sover så tungt ibland så Kicki måste vara vaken när agnes inte kan sova fast än att hon måste vara vaken att amma och blir extra trött av det, jag vill ju att hon ska få vila så mycket som möjligt.

Alla säger ju att man lär sig med tiden vad hon vill när hon gnäller/skriker, men fram till det så är det ju inte lätt alla gånger. Men men, får man vara vaken nätter och sova dåligt så är det ändå värt det, alla gånger...

Så ska man jobba lite igen, 2 veckor iaf, eller kanske. Kanske 1 1/2 vecka, beror på hur många barn det är där på den där klämmdagen som kommer mellan torsdag och lördag v18.
Känner mig taskig mot Kicki som skall vara hemma med våra lilla själv, men vi behöver ju pengarna och förr eller senare så måsta man ju börja jobba. Jag vet att Kicki kommer att klara det här galant, men det känns trist att jobba för jag kommer att missa att följa med på bb för att göra hörsel test på vår dotter och jag kommer att missa att följa med på bvc, jag vet att det kommer fler tillfällen, men man vill ju ändå följa med.

Nu väntar jag bara på att sista filmen jag bränner ska bli klar så jag kan gå ut med våran hund och sedan gå att lägga mig för att vakna upp och cykla på jobbet, jippi vad roligt det lät, iaf det sista. eller? Fast det ska bli roligt också, det var ju ett tag sedan jag träffade barnen på jobbet så det ska bli kul, dom kommer säkert att klänga lite och så men så kan det vara när man jobbar på dagis.

Nej, nu får det vara nog för den här gången, har säkert ansträngt mig så mycket att jag kommer skriva på tangentbordet i sömnen inatt, så mycket som jag skrivit nu har jag nog inte skrivit sedan jag gick i skolan och gjorde något "roligt" arbete.

Kärlek till alla mina tjejer!! Kicki, Agnes & Rasta, Älskar er av hela mitt hjärta, Pussar & Kramar!!!

//Pether